Helenas 86-åriga mamma bor sedan länge ensam i det radhus som varit hennes hem i fyrtioåtta år. Men nu har hon börjat röra ihop saker, hon hittar inte nycklarna eller glasögonen, hon glömmer bort att äta. Ibland tycks hon ha förflyttats femtio år tillbaka i tiden, hon frågar efter döda släktingar och känner inte ens igen sin egen dotter.
Helena förvandlas sakta men säkert till förälder till sin egen mamma, en mamma hon älskar men inte riktigt orkar med att vårda. Heltidsjobb, barn och man att träffa, ett eget liv att leva tiden och kraften räcker inte till. Karin Flygares berättelse är skriven med värme och medkänsla. Den är rörande och sorglig, men också fylld av mänsklig varm humor.

Karin Flygare är socionom och har mer än trettio års yrkeserfarenhet inom socialt arbete. Det är så konstigt nuförtiden är hennes debut som författare.