Jag vet att jag inte bor i en grotta och det är krig och jag blir våldtagen av soldater och det kryper flugor som lägger ägg i öppna sår på min arm, men det är ändå orättvist.
Så jävla orättvist.
Varför har jag fått all skit?

På nätterna ligger Jenny och grubblar. Varför blir hon alltid vald som tredje sist på gympan och varför vill alla killar bara hångla med kompisen Charlie? Varför är hon ett fetto som hatar sitt meningslösa liv? Men Jenny har en plan. Hon ska bli smal. När hon börjar åttan i augusti ska alla få se. Hon kan inte misslyckas om hon följer sitt superschema. Man kan ju inte bli fet om man äter noll procent fett.

Jenny finner en bundsförvant i Betty. Smala, snygga, världsvana Betty. De träffas hemma i Bettys kök och har matorgier. Glass, smör, ballerinakex, västerbottenost, djupfrysta pajer. De dukar upp och vräker i sig. Sen kräks de upp allting. Ingen kan nånsin förstå. Det är en livsstil. Man väljer det för att man gillar det. Men hur länge håller det?