2024 belönades Elin Lindell med Nils Holgersson-plaketten för årets bästa barnbok, för den grafiska romanen Världens sämsta syster. Nu är hon tillbaka med Jenka och jag, en kapitelbok om livet och döden och livsviktig vänskap:
Roffe ska dö. Det gör inte så mycket. Han är ändå gammal och inte ens släkt med Uno på riktigt. Men Uno följer ändå med pappa till sjukhuset för att säga hejdå.
Där träffar han Jenka. Hon är inte som andra barn, för hon fattar inte att Uno inte är något att ha. Med Jenka känner sig Uno inte konstig och fel. När Jenka är med kan Uno till och med prata, fast det är helt omöjligt med andra.
Men pappa säger att Jenka inte finns. Hon är bara på låtsas. Uno vet att pappa har fel. Men en dag när han kommer till sjukhuset är Jenka inte där. Hon är borta. Och den enda som kan hitta henne är Uno.
”Elin Lindells signum är att kombinera humor och allvar, och det visar hon fullt ut i den här lilla pärlan.” – Vi Läser
”Elin Lindell har det där snärtiga språket som gör att man inte riktigt kan sluta läsa.” – Lundströms bokradio
Visst är det en fin handling i boken. Men jag tror det är något annat och mer som gör Lindells författarskap så njutbart. Hon har en härlig direkthet i tilltalet, och det är inte många som kan göra en vardagsvärld så festlig och rörande och medryckande som hon. Uno som berättare talar rakt in i hjärtat på mig, med pricksäkra iakttagelser och finessrik humor.
Stina Nylén, Göteborgs-Posten
Elin Lindells signum är att kombinera humor och allvar, och det visar hon fullt ut i den här lilla pärlan. Man får både fnissa och torka någon tår i takt med att Unos självkänsla växer och jakten på Jenka pågår.
Tidningen Vi