Isen har smält och skridskobanan har blivit en stor pöl. Ines går iväg rakt ut, det är inte ett dugg djupt. Titta själv, säger hon. Vega tittar, hon står vid kanten av pölen, det är inte djupt alls. Kul med en sjö!
Ines och Vega är vänner. De hänger oftast vid fotbollsplanen. Man kan göra mycket där. Den är bra. Ibland är den torr som en öken. En annan gång helt täckt med is. Eller så har den blivit en pöl.
Ines och Vega leker och ålar, låtsas svimma och crawlar. Allt i en bok som fint skildrar naturens cirkulära förlopp, men som ändå mest handlar om att bara vara – tillsammans,och utomhus. I botten vilar ett slags hyllning till glädjen som finns i att få röra på sig, i att ha en kropp med armar och ben som kan hitta på lite vad som helst. Ändå blir det aldrig för pedagogiskt. Inte minst för att friheten som de två barnen tycks känna, också genomsyrar den varsamma gestaltningen. Skickligt skapar Lindström ett vardagligt drama där situationskomiken och igenkänningen är stor. Som så ofta i hennes böcker anas en underliggande sorgsenhet. I ”Ines och Vega året runt” anas en ekokritik som, på ett ytterst lågmält vis, uppmuntrar läsaren att slå vakt om årstiderna och dess olikheter. Medan de ännu finns.
Alexandra Sundqvist Dagens Nyheter
Kulörerna flödar och varieras på ett föredömligt sätt. Resultatet har blivit ett allkonstverk där de båda uttrycken går hand i hand och där en mångbottnad berättarstil och en finstämd humor genomsyrar berättelsen.
Helhetsbetyg: 5 av 5
Bibliotekstjänst